1 Korintierbrevet 13

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

fredag 5 mars 2010

Att tolka GT (del 2)

I första delen av den här studien visade jag två exempel på bibelställen där GT verkar säga något annat än NT.
Många tycker kanske att Gamla Testamentets Gud verkar vara en hård straffande Gud, medan Jesus i motsats till detta är den snälla förlåtande Guden. Men det tror inte jag. Jag tror att Gud var lika barmhärtig och god även på Gamla Testamentets tid som han är i Nya Testamentet.
För det första är Sonen och Fadern ett. Detta betyder att de är lika i tanke ord och handling.
Joh 10:30 Jag (Jesus) och Fadern är ett.

Dessutom har inte Jesus (Gud) förändrats utan är densamme igår, idag och imorgon.
Heb 13:8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.


Intressant att notera är att i Johannes 8:3-11 så säger Jesus (Gud) att den som är utan synd får kasta sten på äktenskapsbryterskan.
Eftersom vi har konstaterat att Gud var likadan då Mose stenade vedsamlaren i 4 Mos 15:32-36 så skulle han egentligen inte ha blivit stenad eftersom ingen av dem som stenade honom var utan synd. Vi är väl överens om att ingen människa förutom Jesus är utan synd?

När sedan alla som ville stena äktenskapsbryterskan hade gått därifrån utan att stena henne satt den ende syndfria människan kvar, nämligen Jesus.
Om nu Gud (Jesus) verkligen ville straffa henne för denna synd så skulle Jesus ha stenat henne. Han hade ju den rätten. Men han säger i stället att han inte dömer henne utan att hon ska gå sin väg och inte synda mer.

Någonting som är mycket viktigt att notera här, är vad Jesus inte säger till kvinnan.
Han säger inte att det hon gjorde var rätt.
Han säger inte att hon ska fortsätta att vara otrogen.
Genom att säga att hon inte ska synda mer så säger han att det hon gjorde faktiskt var en synd.
Så var kommer straffet in då, kanske någon frågar. Synderna ska väl straffas?
Jag tror dels att synden straffar sig själv och dels att man genom att synda med vett och vilja säger att man tillhör Satan och vill ha honom som herre, och ha hans lön som är döden.

I nästa avsnitt ska jag ta upp lite grand om de tio budorden.  del3
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)