En andra chans? (uppdaterad)

Har du också hört följande budskap från predikstolen?
"Vi måste få mera nöd för människor. Människor går förlorade varje dag, och om vi bara kunde ha större tro och vara frimodiga att vittna för dem så skulle många kunna räddas.
Det är alltså vårt fel att människor går förlorade eftersom vi inte har någon nöd för människor, vilket underförstått innebär att vi inte har Guds kärlek i oss."

Efter en sådan predikan känner jag mig ganska skamsen och värdelös. Jag skäms för att jag har så lite tro och är så feg så att jag inte törs vittna frimodigt om Jesus för alla i min omgivning. Jag blir nästan lite panikslagen över att så många går förlorade och tänker att jag måste ägna all min tid åt att gå omkring på gatorna och tala med människor om Jesus. Problemet är att jag får sån panik så jag blir alldeles handlingsförlamad och inte vet vad jag ska göra. Jag kan inte prestera tro, och dessutom skulle människor se mig som en hycklare om jag gick omkring och kastade ur mig en massa kristna klichéer utan att ha underlag för vad jag säger genom egen erfarenhet.

Så vart vänder jag mig då när jag blir så där villrådig och inte vet vad jag ska göra?
Jo jag vänder mig till min Herre Jesus Kristus och tänker på hur han gjorde då han vandrade här på jorden.
Som jag ser det så tog han det helt lugnt. Om det hade varit panik så hade väl Jesus kunnat flyga omkring och predikat från luften. Vem hade inte trott på Honom då?
Folk dog som flugor runt omkring Honom och fastän Han kunde väcka upp döda så lät han de flesta vara kvar i graven. Men om någon hade Guds kärlek i sig så var det väl Han?
Dessutom så promenerade Jesus för det mesta bara vägen fram, och botade bara dem som bad om det.
De var själva tvungna att ta initiativ till att bli botade, frälsta och förlåtna.

Men om Gud vill att alla ska bli frälsta, och ifall man måste bli frälst innan man dör, så förefaller det väl konstigt att Jesus tog det så lugnt?
Jag har tänkt på det här lite då och då och idag dök ett bibelord upp i huvudet på mig.
Mat 12:32 Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

I den versen verkar det som om man kan få förlåtelse även i den kommande tidsåldern.
I Markus 10:30 sägs att den kommande tidsåldern inte tillhör den här världen.
Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.
Men många menar att den kommande tidsåldern är lika med tusenårsriket.
Vad menas då med den kommande tidsåldern? Skall de döda vara med då?
Är det kanske därför det inte är någon panik? Var det kanske därför det inte var slöseri med tid av Jesus att predika för de redan döda medan Hans kropp låg begravd?
Tyvärr har jag inte läst teologi, och jag kommer inte ihåg att jag har hört någon undervisning om tidsåldrarna.
Men du som läser det här kanske har mer 'på fötterna' och en alldeles bestämd åsikt om hur det ligger till.
Ta i så fall tillfället i akt och undervisa både mig och mina läsare genom en kommentar.

P-O