1 Korintierbrevet 13

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

fredag 26 mars 2010

Gud är kärlek.

I första Johannesbrevet kan vi läsa att Gud är kärlek.
1Joh 4:8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.

1Joh 4:16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.


Om någon undrar hurdan kärleken är så kan han läsa om det i Paulus första brev till Korintierna.
1Kor 13:4-7 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Eftersom Gud är kärlek så bör man kunna byta ut ordet kärlek mot Gud.
Då framkommer följande budskap:
Gud är tålig och mild,
Gud avundas inte,
Gud skryter inte,
Gud är inte uppblåst,
Gud uppför sig inte illa,
Gud söker inte sitt,
Gud brusar inte upp,
Gud tillräknar inte det onda.
Gud gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Gud fördrar allting,
Gud tror allting,
Gud hoppas allting,
Gud uthärdar allting.

Visst har vi en underbar Gud. Ingen människa är som Gud. Bara en enda: Herren Jesus Kristus som själv är Gud.
Den som inte är helig och ren kan inte ha gemenskap med Gud, för då skulle Gud bli förorenad och inte längre ha dessa goda egenskaper. Därför försvinner allt ont i Guds närhet.
Man brukar ibland använda liknelsen att Gud är ljus och mörkret kan naturligtvis inte övervinna ljuset.
Om du tänder en lampa i ett mörkt rum så flyr mörkret.
Man brukar även säga att Gud är en förtärande eld som bränner upp allt som inte tål den varma elden.

Vill du bli av med allt ont inom dig?
Bjud in Jesus Kristus i ditt hjärta så ska han fylla det med ljus och bränna bort allt ont, och fylla dig med sin kärlek, och ge dig evigt äkta liv i överflöd.

måndag 15 mars 2010

Religion eller relation?

Om jag ville bli muslim eller tillhöra någon annan religion så skulle jag antagligen vilja bli det för att kunna leva gott i ett socialt sammanhang med vänner som har den religionen.

Då skulle jag alltså ta reda på vilka regler jag måste följa, vilka åsikter jag måste ha och vad jag måste säga att jag tror.
Sedan skulle jag kunna bli accepterad som konvertit genom att bekänna mig till den tron.
Så fungerar det inte med kristendomen, utan för att bli kristen måste man möta Jesus och bli född på nytt.
Det finns många som tror att kristendomen är en religion på samma sätt som Islam eller Judendom, men det är alltså helt fel.
Det är därför inte så konstigt att de som bara är kristna till namnet blir så arga när de aldrig verkar kunna bli accepterade av de som är födda på nytt.
Men den som är född på nytt är orubblig i sin tro och beredd att dö hellre än att förneka sin Herre Jesus Kristus.
Detta är ofattbart för en religiös människa som tror att det handlar om regler, morallära och filosofi.
Ja det är korsets dårskap att inte vända kappan efter vinden för att rädda sitt jordiska liv.

måndag 8 mars 2010

Att tolka GT (del 4 och sista)

Jag ska försöka runda av denna amatörteologiska studie innan jag glömmer varför jag började.
Syftet var att visa dels att Gud är EN, och likadan igår, idag och i evighet. Och att Gud är kärlek och inte straffar, utan låter nåd gå före rätt.

Låt oss som avslutning titta på ett par av tio Guds bud.
Första budet:
2 Mos 20:3  Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Jonas Gardell drar den logiska slutsatsen att det måste finnas andra gudar eftersom man inte förbjuder något som inte finns. Men vad menas egentligen med andra gudar? För att förstå det behöver vi titta på gudsbegreppet. Vad är en Gud?
Mitt svar på den frågan är att det är någon som har större makt än jag själv, och som jag dessutom tillåter bestämma över mig. 2 Pet 2:19  De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under.
Ur den synvinkeln finns det alltså många gudar, men Jesus Kristus, han som är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Han är den störste, den högste, den levande, den gode och allsmäktige Guden som ingen annan rår på.
Därför är Han den enda Guden eftersom allt annat är underlagt Honom.
Dessutom är Jesus Kristus den ende Gud som kan sätta dig fri, om du tänker efter så är det ju så att du är fri att lämna honom när du vill och börja tillbe andra gudar. Vilket också de andra gudarna hela tiden frestar dig att göra. Men alla andra så kallade gudar binder dig och tvingar dig att göra saker.
Exempel på andra gudar man kan ha är sex, makt, pengar och droger.
Men för dig som är kristen ska dessa saker inte ha någon makt över dig.
Joh 8:36  Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.

Femte budet:
2 Mos 20:13  Du skall inte mörda.
Här vill jag göra mina läsare observanta på att det inte finns några undantag här.
Det är alltså inte så att det går för sig att döda någon under vissa omständigheter. Nej det är alltid fel.
Det står heller inte att detta bud inte gäller för kungar och regeringar.
Gud är den ende som har liv i sig själv, och detta liv har han delat med sig av till oss av kärlek för att vi ska leva. Därför är det naturligtvis också fel av en regering att tillämpa dödsstraff för mord. Vad gjorde Gud med den första mördaren Kain?
Kain bekände sin synd: 1 Mos 4:13  Kain sade då till HERREN: "Mitt brott är för stort för att förlåtas.
Och Herren förlät honom och lät honom leva. Och för att visa att han verkligen var förlåten satte Gud ett skyddsmärke på honom. 1 Mos 4:15  Men HERREN sade till honom: "Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom." Och HERREN satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom.

Därmed avslutar jag den här lilla genomgången och hoppas att jag har visat varför jag inte tror på en straffande Gud.

söndag 7 mars 2010

Att tolka GT (del 3)

Det finns många bud i bibeln, och ändå behövs bara ett enda eller möjligen 2 bud, nämligen älska Gud och älska din nästa, eller kortfattat ÄLSKA.
Och när jag talar om kärlek så menar jag den kärlek som beskrivs i 1 Kor 13. Den kärlek som på grekiska heter agape.
Mat 22:36-40 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

Paulus går så långt att han säger att det räcker att älska sin nästa, men då tror jag han tar för givet att man inte kan älska sin nästa om man inte älskar Gud.
Gal 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

Varför gav Gud oss då så många bud om det hade räckt att säga "älska varandra"?
Det tror jag beror på att vi har så hårda hjärtan och är så egoistiska i oss själva så att vi inte förstår vad kärlek är. Om Gud hade sagt älska varandra så hade vi sagt "hur gör man då?".
Därför kan man säga att lagen visar rent praktiskt vad det egentligen innebär att älska sin nästa.

Om vi vill lära känna Gud så måste vi lära oss att älska. Då förblir vi i honom, och eftersom han är levande och allt som lever får sitt liv från honom så innebär det att vi förblir vid liv om vi har kärlek i oss.
1Joh 4:8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.
1Joh 4:16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.

För att inte få alltför långa inlägg så tittar jag på budorden i nästa avsnitt. del4

fredag 5 mars 2010

Att tolka GT (del 2)

I första delen av den här studien visade jag två exempel på bibelställen där GT verkar säga något annat än NT.
Många tycker kanske att Gamla Testamentets Gud verkar vara en hård straffande Gud, medan Jesus i motsats till detta är den snälla förlåtande Guden. Men det tror inte jag. Jag tror att Gud var lika barmhärtig och god även på Gamla Testamentets tid som han är i Nya Testamentet.
För det första är Sonen och Fadern ett. Detta betyder att de är lika i tanke ord och handling.
Joh 10:30 Jag (Jesus) och Fadern är ett.

Dessutom har inte Jesus (Gud) förändrats utan är densamme igår, idag och imorgon.
Heb 13:8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.


Intressant att notera är att i Johannes 8:3-11 så säger Jesus (Gud) att den som är utan synd får kasta sten på äktenskapsbryterskan.
Eftersom vi har konstaterat att Gud var likadan då Mose stenade vedsamlaren i 4 Mos 15:32-36 så skulle han egentligen inte ha blivit stenad eftersom ingen av dem som stenade honom var utan synd. Vi är väl överens om att ingen människa förutom Jesus är utan synd?

När sedan alla som ville stena äktenskapsbryterskan hade gått därifrån utan att stena henne satt den ende syndfria människan kvar, nämligen Jesus.
Om nu Gud (Jesus) verkligen ville straffa henne för denna synd så skulle Jesus ha stenat henne. Han hade ju den rätten. Men han säger i stället att han inte dömer henne utan att hon ska gå sin väg och inte synda mer.

Någonting som är mycket viktigt att notera här, är vad Jesus inte säger till kvinnan.
Han säger inte att det hon gjorde var rätt.
Han säger inte att hon ska fortsätta att vara otrogen.
Genom att säga att hon inte ska synda mer så säger han att det hon gjorde faktiskt var en synd.
Så var kommer straffet in då, kanske någon frågar. Synderna ska väl straffas?
Jag tror dels att synden straffar sig själv och dels att man genom att synda med vett och vilja säger att man tillhör Satan och vill ha honom som herre, och ha hans lön som är döden.

I nästa avsnitt ska jag ta upp lite grand om de tio budorden.  del3

Att tolka GT (del 1)

Tänkte skriva en serie där jag påvisar Guds kärlek genom hela bibeln, och att buden är till för vårt eget bästa och inte något som vi måste följa av rädsla för att bli slagna och dödade av Gud.
Jonas Gardell verkar ju inte få ihop det utan tycker sig se olika gudar i bibeln, och det är han nog inte ensam om, så därför tänkte jag försöka visa att Gud är EN.
Gud är kärleksfull, god och konsekvent.

Vem är bättre på att förklara Gamla Testamentet än Gud själv.
Gud själv lät sig födas som människa och vandrade här på jorden i ca 33 år.
Låt oss lyssna till vad han hade att säga om sina egna lagar och regler.

2 Mos 35:2 Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en HERRENS sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas.

Mar 2:27 Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.


Först säger Gud att den som inte vilar på sabbaten kommer att dödas.
Jesus förklarar att sabbaten blev gjord för människan och inte tvärtom.
Det innebär att Gud har gett oss rätt att vila var sjunde dag. Det är inte en skyldighet.
Vem är det då som ska döda den som arbetar på sabbaten?

Den som inte utnyttjar sin rätt att vila var sjunde dag kommer att slita ihjäl sig och dö i förtid. Han kommer alltså att döda sig själv.
 
Har Mose förstått det här? Nej han verkar misstolka nästan allt som Gud säger.

4 Mos 15:32-36 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. Och HERREN sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som HERREN hade befallt Mose.

Mose verkar inte fråga mannen varför han samlar ved på sabbaten, men eftersom det var "förbjudet" enligt deras tolkning av Guds ord så måste mannen ha haft en väldigt bra anledning. Kanske hade han små barn som frös i sitt tält.
Det verkar också vara så att de stenade honom samma dag, alltså på en sabbat.
Luk 6:9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?"

Om Mose hade ställt sig den frågan så hade han nog inte gett order om att stena mannen, men Mose verkar inte bry sig.

Då Gud vandrade omkring här på jorden hände något liknande. Och den här gången behövde de inte tolka tilltalet från Gud, för Han satt där som människa inför deras ögon och talade om vad Han egentligen menade.

Joh 8:3-11 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

Observera att detta hände i det gamla förbundet före korsfästelsen. del2