1 Korintierbrevet 13

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

fredag 5 mars 2010

Att tolka GT (del 1)

Tänkte skriva en serie där jag påvisar Guds kärlek genom hela bibeln, och att buden är till för vårt eget bästa och inte något som vi måste följa av rädsla för att bli slagna och dödade av Gud.
Jonas Gardell verkar ju inte få ihop det utan tycker sig se olika gudar i bibeln, och det är han nog inte ensam om, så därför tänkte jag försöka visa att Gud är EN.
Gud är kärleksfull, god och konsekvent.

Vem är bättre på att förklara Gamla Testamentet än Gud själv.
Gud själv lät sig födas som människa och vandrade här på jorden i ca 33 år.
Låt oss lyssna till vad han hade att säga om sina egna lagar och regler.

2 Mos 35:2 Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en HERRENS sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas.

Mar 2:27 Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.


Först säger Gud att den som inte vilar på sabbaten kommer att dödas.
Jesus förklarar att sabbaten blev gjord för människan och inte tvärtom.
Det innebär att Gud har gett oss rätt att vila var sjunde dag. Det är inte en skyldighet.
Vem är det då som ska döda den som arbetar på sabbaten?

Den som inte utnyttjar sin rätt att vila var sjunde dag kommer att slita ihjäl sig och dö i förtid. Han kommer alltså att döda sig själv.
 
Har Mose förstått det här? Nej han verkar misstolka nästan allt som Gud säger.

4 Mos 15:32-36 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. Och HERREN sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som HERREN hade befallt Mose.

Mose verkar inte fråga mannen varför han samlar ved på sabbaten, men eftersom det var "förbjudet" enligt deras tolkning av Guds ord så måste mannen ha haft en väldigt bra anledning. Kanske hade han små barn som frös i sitt tält.
Det verkar också vara så att de stenade honom samma dag, alltså på en sabbat.
Luk 6:9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?"

Om Mose hade ställt sig den frågan så hade han nog inte gett order om att stena mannen, men Mose verkar inte bry sig.

Då Gud vandrade omkring här på jorden hände något liknande. Och den här gången behövde de inte tolka tilltalet från Gud, för Han satt där som människa inför deras ögon och talade om vad Han egentligen menade.

Joh 8:3-11 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

Observera att detta hände i det gamla förbundet före korsfästelsen. del2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar