Efter syndafallet talade Herren om vilka konsekvenser det skulle få att de inte trodde på honom.
Att de åt av kunskapens träd var ju en handling som visade vem de trodde på.
Bland annat fick Adam reda på att han nu bara var en vandrande jordhög som skulle bli till jord igen.
1 Mos 3:19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.
Men om man blir frälst så blir man född på nytt, inte av en människa utan av Gud.
Joh 3:3-6 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.
Här säger alltså Jesus att du som är född på nytt är en ande.
"Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. "
Vad är det för skillnad på kött och ande då?
Som vi såg tidigare så kan köttet dö och lösas upp. Det blir till jord igen. Men jag har aldrig hört talas om att en ande har dött, har du?
Själen då, vad är det för någonting? Människan består väl av kropp, själ och ande?
Ja, det står så i första Tessalonikerbrevet .
1 Tess 5:23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.
Du kanske trodde att själ och ande var samma sak, det brukar det ju vara på film. De visar hur själen lämnar kroppen då någon dör. Men om själen ska kunna lämna kroppen då man dör så måste man vara en ande.
Själen är nämligen detsamma som ditt medvetande där viljan och tankarna sitter.
Om jag tänker på mig själv så upplever jag att själva jag är den som tänker. Dessutom har jag en kropp.
Om jag inte är född på nytt så sitter mitt medvetande fast i hjärnan och försvinner då kroppen dör, men om jag har blivit född på nytt så kan själen följa med anden och lämna kroppen då den dör.
Så tror i alla fall jag att det är. Vad tror du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att man skall vara litet försiktig med att tyda kött alltför bokstavligt, framför allt om man ger det en mer omfattande vidare innebörd.
SvaraRaderaJesus uppstod, men inte som ett spöke. Henok och Elias togs upp i himmelen.
Det förefaller alltså i första hand vara någon annan kvalitet som avses... I avskedstalet (Joh) säger Jesus att lärjungarna lever i världen, men att de inte tillhör världen.
Klassiskt kristet tänkande utgår ifrån både-och, beroende på att det gudomliga alltid är större än vad vi (först) vill eller kan tro. Det är alltså inte något problem att födas två gånger. Vi behöver inte göra oss av med något av oss själva, förutom synden, dvs. det som skiljer oss ifrån Gud. Ett tips på vad det kan vara kanske är Jesus kommentarer kring matreglerna, och vad som är orent...
Här har en del protestanter en ofta annorlunda mening. De ser mer att bibeln kommer med entydiga budskap, som är så allmängiltiga att de kan tillämpas nu på samma sätt som de antar att de togs emot en gång i tiden...
Jag ser ingen motsättning mellan vad jag och du skriver Stefan. Jesus är en nu levande människa uppstånden med kropp och allt, och samtidigt Gud.
SvaraRaderaVåra kroppar skall uppstå på yttersta dagen och bli förvandlade till uppståndelsekroppar. Men om du fortfarande är vid medvetande då kroppen är död så måste medvetandet sitta någon annan stans än i hjärnan, och vi vet ju att andar kan tänka eller hur?
Det som skiljer mig från de flesta kristna, både protestanter och katoliker, är att jag inte tror på en odödlig själ. Jag tror alltså inte på helvetets eviga plågor, utan att man förlorar sitt medvetande för evigt om man inte kommer till himlen. Eftersom jag tror att själen är detsamma som medvetandet så tror jag det är det som Jesus menar då han säger att "vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ".
Det kanske kan vara värt en vidare diskussion att fundera kring vad själen egentligen är...
SvaraRaderaMan har bråkat en hel del kring den frågan. Ibland är det uppenbart att man "återanvänt" begrepp och uttryck, vilket snarast ökar förvirringen.
Jag tror att en svår knut enkelt kan beskrivas på följande sätt: om kroppen är materia, och anden / medvetandet inte är det, blir frågan om de hänger ihop, och i så fall hur, dvs. om kopplingspunkten (-erna) är av materiell eller immateriell natur, varav vi har en reductio...
Ser man det i stället från andra sidan, så får vi konstatera att vi saknar erfarenhet av att vara utan det ena eller det andra, samtidigt som vi kan klara oss utan enstaka delar av kroppen. Många har t.ex. en sådan konkret erfarenhet om man varit hos frisören, eller klippt en nagel. Några har t.o.m. erfarit att förlora något stycke hud och litet blod.
Om man accepterar att vi som människor är en sorts helhet, som finns i tiden, så kan det vara värt att fundera över vad tiden är. Ett snabbt hopp i tanken säger att tid och evighet inte är av samma sort. Om evigheten finns, så är den inte tid, dvs. inte mycket tid, och inte oändlig tid, utan något annat.
Detta gör att evigheten inte kan komma efter tiden, eftersom den då skulle vara bunden av tiden, och en sorts del av, eller fortsättning av tiden, eller möjligen tid i förändrad form.
Om nu evighet inte är tid, får man fundera över om evigheten har någon sorts plats i tiden. Det enkla och korta svaret är JA. Det är så Gud verkar i tiden - han är ju evig. Vidare frågor blir om, och hur vi kan bli delaktiga i evigheten, eller om det ligger i vår natur på något sätt...
Ja det här är intressanta frågor som egentligen övergår vårt förstånd. Science Fiction sysslar ju en del med dessa existentiella frågor. Det finns en scen i en gammal Science Fiction serie som har bränt sig fast i minnet. Där var det en av medlemmarna i gruppen som plötsligt blev stående stel som en pinne med ett leende på läpparna, och den som hade åstadkommit det påstod att personen befann sig i paradiset i ett evigt tillstånd av lycka. Men hans kompisar tyckte snarare att det var fullständigt meningslöst och inte ett liv.
SvaraRaderaMänniskan, Guds avbild, består av en treenighet: kropp, själ och ande, liksom Gud är treenig.
SvaraRaderaTack för besöket Micael.
SvaraRaderaHåller med dig om kommentaren.